Borstahusens Konstförening grundades redan 1966 och fick sitt namn av Sture Andersson ”Borstahusgreven”, en av initiativtagarna till bildandet – som just var bosatt i Borstahusen, det lilla genuina gamla fiskesamhället strax norr om Landskrona. Idag kan vi räkna in närmare 700 medlemmar – vilka är bosatta över hela Sverige men även utanför Sveriges gränser. Vår verksamhet utgår sedan den 1 april 2006 från Pumphuset på hamnplan i Borstahusen där vi har vår egen konsthall. I Pumphuset finns också museum och restaurang. I konsthallen har vi 6 – 7 utställningar per år med kända konstnärer. De första var Borstahusgrevens favoriter, Chagall och Picasso, som han träffade i Paris.
Borstahusgreven och konstföreningen
Han var känd för sin klädelegans, bytte slips flera gånger om dagen, den ena mer färggrann än den andra. Både stil- och klädmässigt utmärkte han sig i fiskeläget. Sture Andersson var Borstahusens egen dandy, älskade den rollen och såg det säkert som en komplimang när skalden Gabriel Jönsson en gång undrade: ”Är detta greven av Borstahusen?
Konstsamlande kom snabbt att bli Sture Anderssonss stora intresse. Mycket av fritiden tillbringade han på utställningar och gallerier. Sture Andersson studerade inte bara konstverken utan sökte också kontakt med konstnärerna och det blev under 1920- och 30-talen åtskilliga tågresor till Stockholm för att följa vad som hände i konstnärskretsar i huvudstaden. Här lärde han känna inte bara konstnärer utan blev även bekant med gallerister samt konsthandlare. Systematiskt byggde Sture Andersson upp en bred bas för sitt fortsatta konstsamlande, och vid 49 års ålder var han konstsamlare på heltid.
Med Arne Sundberg som troget ressällskap sökte de sig ut i efterkrigs-Europa och framförallt Frankrike och Paris blev ett ständigt återkommande resmål. På denna nya internationella konstscen fann Sture en ny samlarmarknad. Från att tidigare varit helt inriktad på svensk konst blev Borstahusgreven nu en samlare av internationell konst. Ett krigshärjat Europa var den perfekta startbrädan för en samlare som inte hade något större kapital bakom sig: många var i behov av pengar för att överleva och priserna därför låga.
Tisdagen den 6 december 1966 kunde man läsa i NST/Landskronaposten: ”Konstituerande sammanträde med Borstahusens Konstförening hölls på måndagskvällen i den gamla paviljongen vid Borstahusskolan… och så var Borstahusens Konstförening bildad.
Redan i den nybildade konstföreningens första sommarutställning i konsthallen i Landskrona slog intendent Andersson och hans ständige medhjälpare Arne Sundberg an tonen. 1967 presenterade man en stor Chagall-utställning. Valet av konstnär var naturligt med tanke på att både Sture Andersson och Arne Sundberg hade Marc Chagall som favorit.
Vad hände då med Borstahusgreven? Han umgicks med planer på att skapa ett skånskt Louisiana i Landskrona med sin egen konstsamling. Bland annat den gamla skolan i Borstahusen var på tal som konstmuseum. Allt rann emellertid ut i sanden, så också Sture Anderssons livstimglas. Borstahusgreven dog 1989, 92 år gammal. Då hade han testamenterat Kaptensgården med tillhörande samlingar till Kulturen i Lund.
Sture Andersson hann alltså aldrig uppleva att hans konstförening flyttade hem till Borstahusen, där det hela en gång började.
Den flytten borde ha glatt honom.